Hur det är att leva med ett godis/sockerberoende
Det är så lätt att lura sig själv och tänka "men om jag håller mig till en dag i veckan, det borde funka...", när det i praktiken inte alls fungerar. Lika lite som det fungerar att tänka "men jag ska bara ta en bit..." En bit existerar inte i en godisberoendes värld. Jag kunde gå till affären bara för att köpa godis, men kom så klart på en ursäkt för att det var något annat jag "måste" köpa. Det blev inte bara en sak heller. Köpte jag en chokladbit så var jag tvungen att ha en läsk också för annars blev jag ju törstig. Och inte kunde jag bara köpa en chokladbit utan då blev det något i laktris-väg också, men då var jag tvungen att köpa något mer för att jämna ut det lite... Så kunde jag hålla på. Trots att jag varit ordentligt godissugen så kunde jag vela länge i affären för var egentligen inte sugen på någon specifikt utan ville bara ha min drog och stilla beroendet.
Grejen är den att jag kunde äta godis tills jag mådde illa och då åt jag några bitar till och under hela tiden (även innan illamåendet) så reflekterade jag egentligen inte över vad det smakade. Det var som att jag gick på autopilot.
Jag bor själv, men det hindrade inte mig ifrån att gömma undan godis. Det kunde ju komma någon på oväntat besök... Hände även att jag smugglade med mig godis när jag hälsade på föräldrarna över helgen som jag åt av när de andra sov.
När jag var sjuk så kunde jag släpa mig ut varje dag bara för att få mitt godis. Det var värt det att vara helt slut sen, bara jag fick min fix.
Jag kunde fantisera en hel dag på jobbet om att få gå till affären och köpa godis när jag slutat. Om att få stoppa den där första godisbiten i munnen. Fanns det kakor på jobbet så kunde jag ta en när ingen såg så jag skulle klara mig tills jag kom till affären.
Godiset (även annat sött om jag struntade i godiset) har varit ett sätt för mig att hantera känslor. Var jag glad, arg, ledsen, stressad, trött eller bara rastlös och uttråkad så åt jag godis. Hade det varit en bra dag så kunde jag äta godis för att fira och hade det varit en jobbig dag så tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av lite godis. Godis fanns alltid med i bilden.
Jag har medvetet valt att skriva i då-form, inte bara för att jag i skrivandets stund varit godisfri i 9 dagar utan också för att jag är riktigt motiverad att jag ska förbli fri.
Hej älskade dotter <3 Vad jobbigt du har haft det med ditt beroende och har även en kamp framåt också...jag känner med dig i ditt beroende...Tänk på att det är en hjärnsjukdom...det kanske går lite lättare att tänka på att det är så...du vet var jag finns när och om du behöver mig .
Kram mamma
En dag ska jag också våga. Sockret är även min last och jag hatälskar det. Puss.
Fin blogg du har.
Socker har jag också problem med, bra att veta hur man fungerar och skriva om det.
Lycka till framöver.
Kram
Fan vad duktig du är!
jag känner verkligen igen mig i väldigt mycket av det du skriver. det känns både bra och samtidigt väldigt sorgligt och tragiskt eller hur man ska säga.
just nu har jag dock ingen motivation att ta tag i någonting annat än vad jag verkligen måste, dvs ta mig upp ur sängen och gå till skolan osv.. men det kommer , satsar som sagt på 1 januari :)
Härligt att läsa om någon som har det likadant! Jag är extremt beroende av socker (framförallt godis) och brukade också bara äta och äta utan att ens reflektera över vad det smakade.
Nu har jag tagit mig an en stor utmaning, att sluta äta godis, kakor, chips, dricka läsk, saft, juice och allt annat onyttigt som innehåller massa socker.
Idag är det dag 11 utan och jag mår fantastiskt! Det svåra är bara att stå emot nu i början, för tar man en liiiten bit - då är man fast igen!
De första dagarna var fulla av abstinens och huvudvärk, fick även finnar men nu när kroppen gjort av med all "skit" känns det jättebra.
Så HEJJA!!! Jag håller tummarna för dig!
