Ungefär så här ser min reaktion ut på morgonen:



Okey, riktigt så illa är det inte, haha. Förut så blev det mest en suck med en aning irritation när jag såg mig själv i spegeln. Numera så reagerar jag inte så mycket på det jag ser, förutom om det dykt upp en finne eller något, utan försöker istället gör iordning mig så bra jag kan, efter min egen förmåga. Varför egentligen störa sig på alltför mycket på något man inte kan styra över, förutom plastikoperation som jag är helt emot om man inte har en missbildning eller något liknande. Nu är det endast ansiktet jag pratar om eftersom jag inte gärna kollar på mig själv i helspegel. När det kommer till kroppen så är mitt främsta och enda mål att dölja så mycket som går av "kärlekshandtagen" (försöker få ett litet mer snällt uttryck på det hela) och att framhäva mina bästa sidor.

Känner ni igen er i något av det jag skrivit? Vad är egen reaktion när ni ser er själva i spegeln?