Grejen med beroenden är att kampen att övervinna dem aldrig riktigt tar slut. Att sluta är den lätta biten, men att fortsätta hålla sig borta från beroendet är vad som är svårt. Man slutar aldrig att vara beroende för det ligger alltid där under ytan, redo att visa sitt fula tryne när man minst anar det.



Jag kan ärligt säga att trots att jag varit helt godisfri ett tag nu, med undantag för jul och nyår, så har jag fortfarande det där suget. Jag har också den där längtan efter att kunna köpa lite godis en helg som alla andra. Men jag vet att det inte skulle fungera. Det skulle bara trigga igång hela cirkusen igen. Det är tillräckligt svårt att hålla suget i shack som det är.

Idag kan jag ärligt säga att jag ville köpa godis. Jag ville ge mig själv ett snedsteg, ett bakslag eller vad man nu må kalla det. Jag var till och med på väg till mitt favoritställe bara för att köpa godis. Men jag kunde inte. Istället styrdes mina steg mot Maxi och väl där hade jag lite smått ångest för att jag ville köpa godis med kunde inte förmå mig själv att göra det. Varför jag inte gjorde det? För att jag visste att det var något jag verkligen skulle ångra och så länge spärren finns där att inte köpa godis så tror jag att jag kommer att klara det. Om den spärren skulle försvinna så är jag förmodligen dömd att misslyckas...