Igår blev det en psykiskt påfrestande dag i och med begravningen. Jag är en person som inte gillar att gråta offentligt (inte ens på begravningar) så då blev det nog lite extra jobbigt. Jag har en helkonstig grej att jag måste vara så stark åt alla andra.

Var en riktigt fin cermoni och det hela kändes ändå förvånandsvärt avslappnat. Jag lyckades hålla borta tårarna under hela tiden, tills det var dags att bära ut kistan. Då brast det. Var även jobbigt att släppa ner blomman i graven.



Efteråt var det samling för alla som ville äta lite mat innan man åkte hem till sig.

Idag känns det lite som dagen efter, som att man varit ute och slagit runt ordentligt. Beror nog på att det är så psykiskt påfrestande.